INNAN SMÅHUSBEBYGGELSEN

HISTORIEN OM STORA GÅRDA

Stora Gårda omnämns redan 1550. Gården tillhörde då en av de elva skattebönderna i Örgryte socken.Sedan staden Göteborg grundats i början av 1600-talet ändrades mycket i Örgryte. Genom Gustav II Adolfs förläningsbrev blev hela Sävedals härad, dit Örgryte hörde, i vissa avseenden skattskyldigt under den nya staden. Att Örgryte som låg närmast staden skulle komma att utnyttjas av stadens borgare stod snart klart. De mer förmögna borgarna köpte efter hand upp gårdar från bönderna. Bland ägarna till de olika gårdarna märks många välkända göteborgssläkter som Ellers, Anckarkreutz, Egmont, Utfall, Burchard, Wass, Giers, Cavallin, von Reis, Röhss, Lundström, Carnegie, Colliander, Barclay, Ekman, Muhlenbock, Henning med flera. Då en och samma person kunde äga flera gårdar vet vi inte säkert vilka som verkligen bodde på Stora Gårda. Under 1700- och 1800-talen blev dessa lantställen ofta använda som sommarställen.

Mest är det förstås männen i dessa släkter som stått i fokus. Om dem kan man läsa i de flesta uppslagsböcker. Litet längre fram skall jag berätta om två kvinnor som också bott på Stora Gårda och som vi vet en hel del om. Åtskilliga av de nya ägarna var inte bara föregångsmän inom handel och industri utan införde också nyheter i lanthushållningen och förbättrade åkerbruket. På gårdarna planterades trädgårdar, parker och lundar. Man rev de gamla bostäderna och uppförde nya och ståndsmässiga herrgårdsbyggnader. Dessa vackra hus mot de lövskogsplanterade höjderna gav området ett utseende av välmåga mot det tidigare armodet med bondstugor i vildvuxet landskap.

I mitten av 1800-talet skrev en J. Björklund boken ”Göteborg med dess omgivningar framställt i tavlor”. Om Örgryte skriver han: ”Bland Göteborgs flera täcka omgivningar torde trakten omkring Örgryte kyrka intaga första rummet … det är en liten idyllisk tavla, täck, frisk och levande, en stilla frid vilar över det hela. … Omkring kyrkan grupperar sig en krans av täcka lantställen, här och var tittande fram ur den rika vegetationen. … Den vackraste av Göteborgs promenader är utan tvekan den s.k. Danska vägen … den för förbi villor och lantställen, där göteborgarna söker sin vila från dagens arbete, sin svalka under sommarens hetta.” (beskrivningen hämtad ur Åsa Anjous artikel).

I Böbäcken, som förr var stor och bred fanns flera skvaltkvarnar, både Kärralund, Bö, Gårda och Underås hade kvarnar där.Men allt var inte idyll. I de stora skogarna runt Torp fanns varg ända in på 1840-talet.

STORA GÅRDA SOM MORGONGÅVA

En av Stora Gårdas många ägare var major Olof Giers som 1762 överlämnade Gårda som morgongåva till sin ”nu snart tillstundande ljufva maka Fru Anna Kajsa Kinnert.” Detta var en dam med skinn på näsan. Sedan hon blivit änka i början av 1780-talet ville hon etablera en kvarn i bäcken men Mölndals kvarnägare överklagade. Anna Kajsa vann dock processen. När kvarnen senare skulle arrenderas ut, 1854, annonserades detta i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: ”Qvarn-arrende Gårda Qvarn, i godt stånd, belägen tresextondels mil från staden, bestående af 3 par stenar, sigtverk m m kan innevarande vår emot arrende tillträdas, vattentillgången är god och mälden betydlig.”Då länsmannen i området yrkade på att man skaffade vargnät inför vargjakten avvisade Anna Kajsa detta och skrev bl a ”är övertygad att både jag och mina grannar hädanefter bliva bevarade för vargar och andra snåla rovdjur och lyckliga om vi så väl kunde skydda våra kreatur från sänkmossar och ovåligt lämnade torvgropar, varest som ofta skada kommer.”

UNG PÅ STORA GÅRDA

År 1882 köpte köpmannen Oscar Larsson Stora Gårda. Han hade kommit som ung till Göteborg och haft framgång, blivit grosshandlare i byggnadsvaror och delägare i firman Strömman och Larsson. 1863 hade han blivit förklarad borgare i staden. På Stora Gårda växte hans 8 barn upp, bl a Ester, född 1872 som nummer två i barnaskaran. Att vi vet något om Larssons på Stora Gårda kan vi tacka Ester för. Hon skrev dagbok 1889-1892 och denna har publicerats av hennes dotterson, Erik Dahlberg.

Esters liv skulle kunna passa som såpopera. Då skolorna i Göteborg ansågs vara ganska dåliga erbjöd sig Esters mor Lindas styvmor i Uppsala att Ester skulle bo hos henne och gå i skola där, vilket också skedde. I Uppsala träffade Ester många ungdomar som hon blev god vän med. Bland dessa fanns en Nils Loenbom. Han och Ester blev förälskade i varandra. Men detta sågs inte med blida ögon av Esters mor. 1889 skickades Ester och hennes fem år yngre syster Ingrid till en flickpension i Frankfurt am Main i Tyskland, där de blev kvar i två läsår. Därefter fick Ester tillbringa ett år på en internatskola i Paris. Det är från dessa vistelser som Esters dagbok härrör. Man får inblick i livet på ett internat, hemlängtan (”Det blir tomt att inte få vara hemma på Gårda i jul”), önskan om att höra något hemifrån, bortkomna postpaket men också om glädjeämnen på skolorna: utflykter, fester, goda kamrater. På vintern åker flickorna skridskor. Den 11 januari 1891 skriver Ester.”Här är nu ej längre så kallt, isen håller sig dock och vi övar oss flitigt i skridskoåkningens svåra konst på vår lilla bana, som är ej fullt så stor som krocketplanen hemma på Gårda.”

ÄNDRING AV STADSPLAN

BÖRJAN PÅ EN SMÅHUSDRÖM

Ur förslaget till ändring av stadsplan för området i maj 1972.

Stora Gårda var ej tidigare stadsplanelagt eftersom ägaren, arkitekt Ingrid Wallberg-Göthlin, motsatt sig detta.Initiativet till småhusområdet kom från arkitekt Nils Otto Nilsson på White arkitekter. Förslaget 1972 omfattade de ca 36.000 kvadratmeter mark mellan Delsjövägen och Prytzgatan. I förslaget står bland annat följande:

"Förslaget avser utnyttjande av Stora Gårdas mark för främst bostadsändamål och park. Bebyggelse i form av radhus grupperade kring två långsträckta gårdsbildningar föreslås i områdets södra del med gatuanslutning till Prytzgatan. Husen, som utformas med en våning och inredd vind, avses placerade på ett planerat gårdsbjälklag för enbart gångtrafik och med boende- och besöksparkering förlagd under gårdsbjälklaget.Denna underjordiska parkeringsanläggning skall anslutas till Prytzgatan med enkelriktade körramper varav den östra för infart. Varje hus får direktförbindelse med parkeringsanläggningen, som även är försedd med utrymningstrappor.

Endast ett mindre antal bilplatser vid Prytz- och Egmontsgatorna kommer att ligga i markplanet. Som följd härav har del av nuvarande gångbana på Prytzgatans norra sida föreslagits överförd till kvartersmark. Parkeringsanläggningen och de ovanpåliggande gårdarna med anslutande gångvägar, cykelparkering etc förutsättes komma att ingå i en gemensamhetsanläggning för radhusen.

Mellan ovan beskrivna radhusgrupper upptar förslaget ett allmänt gångstråk, som från Prytzgatan för norrut, i en båge åt öster förbi Stora Gårdas herrgårdsbyggnad, mot Egmontsgatan för vidare anknytning åt norr till befintlig gångväg mot Delsjövägen.

I anslutning till gångstråket föreslås två parkmarksområden, dels ett större omfattande de västra och norra delarna av den forna herrgårdsparken, dels ett mindre, omfattande den i öster befintliga trädgården. Den föreslagna parkmarken utgör över hälften av Stora Gårdas areal och utom via det beskrivna huvudgångstråket genom området har parkens tillgänglighet för allmänheten tillgodosetts även genom särskilda gånganläggningar till Delsjövägen i norr, Egmontsgatan i öster och Storagårdsgatan i väster.

Parkmarken föreslås utnyttjad för bollytor i den norra delen där vegetationen – med undantag för en stor ek som kan bevaras – är av mindre värde, medan på kullen i väster avses gångvägar och mindre utrymmeskrävande lekanordningar. Det östra parkområdet motsvarar huvuddelen av herrgårdens prydnadsträdgård med en hästskoformad buskplantering och ett lusthus samt friväxande lövträd.

Denna trädgård skall bevaras och förses med parksoffor, gångbaneplattor, belysning etc som ett bestående komplement till herrgårdsbyggnaden. Inom båda parkområdena – liksom för övrigt – har inventering av trädbeståndet skett och värdefullare träd – ek, bok, kastanj, hassel etc – har inmätts och skall vid nödvändig gallring skyddas."

Småhusfastigheterna i Stora Gårda ingår i Stora Gårda samfällighetsförening som förvaltar gemensamhetsanläggningen bestående av gårdar, garage, parkeringsplatser mm.

Sammanställt av Ingegerd Särlvik 2001 och 2009, tidigare boende i Stora Gårda 42

(Källor: tidigare historik över Stora Gårda,olika dokument i Stadsmuseets arkiv, Åsa Anjou, Livet och människorna på några gamla gårdar i Örgryte, i: Göteborg förr och nu, Göteborgs hembygdsförbunds skriftserie XX, 1986, Erik Dahlberg, Ester i Frankfurt och Paris, Göteborg 1980, F. Stenström, Örgryte genom tiderna, del I och II, 1920 och 1924, Sören Skarback, Örgryte i flydda dar, Göteborg 1993)